cosanostra

Jag tänker och tänker och tänker allt snurrar, snurrar och snurrar. Jag har kommit fram till att jag inte är som alla andra. Jag är nog väldigt konstig och annorlunda. Jag pratade med min tjejkompis här om dagen och berättade för henne precis hur jag är och om jag alltid kommer att vara så. För att vissa utav mina gamla kompisar dom har liksom förändrats med åren men jag är kvar, kvar som den knäppa Stephanie jag alltid varit och kommit fram till att jag alltid kommer att vara. Jag kör mitt race och lever livet och visst är väl det härligt? jag är ingen anpassare som ska vara på ett sätt för att alla andra är det. Det här är jag så take it or leave it! Idag pratade jag med min vän om att vara speciell, speciell borde ju alla vara på sitt sätt. Men en del känns inte alls speciella för mig men för andra så kanske dom gör det. Det jag menar är att alla vi här i världen är så oerhört olika och tycker så himla olika och det kan ibland göra mig förvirrad när jag tänker på det. Jag ser mig själv som speciell och alla andra som jag håller kära.